Valet är ditt

När jag jobbade ute i Nacka för ett år sedan så hade vi morgonsamling med barngruppen, tjugo stycken knoddar i åldern 3-4 år. Vi hade en omröstning, vill ni gå till parken eller vill ni gå ut på gården?

Valet blev gården och när vi stod i kapprummet och tvingade på ett fåtal motvilliga barn kläderna så kunde vi med trygghet använda argumentet "men nu är det ju ni som har valt gården".

Lite så känns folkomröstningar i allmänhet. En morgonsamling vart fjärde år där majoritetsbeslutet gäller för alla. Och vilken hemsk tanke om någon skulle välja ett parti som inte fanns som tänkt alternativ. Vi-vill-stanna-inne-partiet var ingenting som de styrande hade räknat med, och inte vill räkna med i fortsättningen heller.
KG Bergström fick representera en extremt tunnelseende makt- och medieelit när han i SVT's valvaka under Europaparlamentsvalet intervjuade Piratpartiets ledare. "Men ett mandat" sade KG, "gör det verkligen någon skillnad?". Det gjorde mig helt mållös. KD fick ett mandat! Vänstern fick ett mandat! Centern, fick inte de också ett enda jävla mandat som inte gör någon som helst skillnad, KG? Om man resonerar som honom så finns det ju ingen som helst anledning att gå och rösta. Din röst kan ju inte göra någon skillnad.

Ett mandat gör en extrem skillnad. Om en av ungarna i samlingscirkeln skulle ha kommit på tanken att vädra sina egna åsikter skulle vi vuxna bli lite oroliga. Inte för att en röst gjorde någon skillnad (den gången), men den opinion som den ungen skulle skapat till nästa val skulle riskera att fälla hela regeringen.
Därför är en röst på ett uppstickarparti allt annat än bortkastat, tvärtom. I EU-parlamentet skulle ännu en unken röst från ännu ett unket värdekonservativt kristet parti i Europa inte höras, eller göra någon skillnad. Men ett skrälligt bröl från unga pirater däremot, det är ett störningsmoment som man måste ta ställning till.
Personligen önskar jag bara att Gudruns höga klackar hade fått sparka in dörrar i parlamentet. Men men. Nästa gång.