Cry Babies

Idag har jag jobbat med småbarnen. En del av dem pratar inte, så de gråter mest när de vill något. Det finns en tjej som ligger lite i gränslandet mellan att gråta och prata, hon kan egentligen säga vad det är hon vill, men det är fortfarande helt enkelt smidigare att gråta tills en vuxen gissat sig till vad som är fel.

Den mänskliga gråten verkar vara till för just det. Det brukar ju sägas att människan är det enda djur som gråter och jag kan bara anta att man menar ur en uppmärksamhetsaspekt. Jag tror att en giraff skulle gråta om den fick sand i ögonen, men inte för att en större giraff ska komma och skälla på den giraff som kastat sanden. Så gråten fungerar som en första kommunikation. Ju mer barn lär sig prata, desto mindre gråter de.

I djuplodande intervjuer med framgångsrika människor frågas det ibland "når grät du senast?". Svaret brukar bli typ för sexton år sedan, då en pappa dog. Det känns betryggande att ministrar, affärspampar och annat löst pack som är objekt för dessa intervjuer har ett så väl utvecklat språk att det kan uttrycka sig mer precist med det än med gråt. Och så trillar en pappa av pinn, då är det självklart svårt att veta vad man ska säga.

Den där tjejen, Grina-Lina, hon missbrukar istället gråten. Det är på tiden att hon upptäcker att det går snabbare att få det man vill om man använder ord. Att gråta för att man vill gå av gungan är inte vidare effektivt, risken finns att man får mer fart istället.

Och så finns det slutligen de där barnen som egentligen är för gamla för att gråta. Nyss sex år fyllda och kommer gråtandes till en för att någon tog något eller retas med dem. Det känns pinsamt, pinsammare än de taktiska krokodiltårarna som de kan lägga sig till med. En gång kom en sån där krokodil farandes och grät om att Ditt hade gjort Datt. Och så följde jag med till brottsplatsen, där Datt ligger ursinnig på golvet. Jag fick inte ett vettigt ord ur henne.

Senare visade det sig att Krokodilen och Datt hade bråkat om något och att Datt var på väg att gå till fröken med hela ärendet. Krokodilen insåg att det var kört för hans del och det enda sättet han kunde rädda sig på var att förekomma Datt. Så Lågt. Snacka om att inte ha någon självrespekt.



Jag kan inte låta bli att återigen illustrera med ett exempel från South Park.