Intelligent formgivning

Det knackade på dörren häromdagen och jag blev ståendes i en kvart med ett par vittnen. Det de sa var inte av så stor substans, men de lämnade sin tidsskrift Vakna! efter sig. Vad tror du om tukanens näbb, slump eller formgivning?

Tukaner vet jag tillräckligt mycket om för att säga att den uppkommit genom den plumpa slumpen och gå vidare med mitt liv, men det är däremot en skillnad när det gäller oss människor. Vi är långt mer intressanta. Vårt biologiska arv vill jag inte rota alltför mycket i, men den personlighet som utvecklas är i allra högsta grad även den ett resultat av evolution, men ur en social aspekt.

Ta Moa som exempel. Hon är en tjej som helt enkelt tar plats. När Moa öppnar munnen på morgonsamlingen säger vi ”Moa, sitt still och lyssna på de andra barnen nu”. Det är ju nämligen så att barnen är ju såå rara allihop och det finns inget ont i dem, men man kan säga att de är oavslutade projekt. Deras egenskaper måste finslipas lite. Om vi lät dem växa vilt skulle Moa bli en extrem som skulle vara svår att hantera i det verkliga livet. För vem vill ha en gapig jävel bredvid sig på morgonmötet?

Därför sysslar man på förskolan med social evolution, att successivt uppmuntra barn in i sociala situationer där de agerar önskvärt. När Moa blir högljudd eller hårdhänt är det dessutom inget fel med att höja rösten.

Efter ett tag kommer Moa närma sig mitten för att hon får sociala belöningar varje gång hon handlar på ett önskvärt sätt.

Det konstiga med den sociala evolutionen är att den upphör vid en viss ålder. Då ska individen anses vara färdigformad, hur illa den än ser ut. Då går det bara att ingripa vid extrema fall, vid brott eller drogmissbruk. Det är ju helt… kokobello… att man inte får vara pedagog var man än befinner sig. Det vore ju idealiskt om man fick ryta till ordentligt när en arbetskollega är en gapig jävel. Man skulle ta och komma fram till en taktik för att uppmuntra personen till annat agerande istället för att snacka skit om den.

Men det är förstås svårt. Barn är ju så extremt lätt influerade. Idén om en social evolution av vuxna är en önskedröm, de har kört sitt race så länge att de vet att de når framgång med sitt sätt.

Man skulle kunna tala om en intelligent formgivning, men det kräver ju dels att pedagogen är allsmäktig och dels att produkten inte är giltig ur någon som helst aspekt förrän den där magiska tidpunkten då den har genomgått alla små finjusteringar. Då kan den vara en gapig jävel, det var planen hela tiden.

Jehovas kommer aldrig att får rätt, stackarna.