Det finns bara en enda svensk SCUM-medlem idag, det är Sara Stridsberg. När hon 2003 översatte Valerie Solanas SCUM manifesto, följde upp det med boken om Solanas, Drömfakulteten, och pjäsen Valerie Solanas ska bli president i Amerika kände jag mig lite trött. OK, Solanas är intressant som historisk figur och viktig som feministisk förkämpe, men någon måtta får det väl vara. Tänkte jag. Tyckte jag. Jag var nog rädd för att bli slagen på tasken.
Nu när jag sett uppsättningen (OK, det enda jag sett är det sista publikrepet inför premiären, men jag tänker ju på författaren nu, inte på skådespeleri, scenövergångar eller sånt) av Stridsbergs senaste pjäs, Medealand, börjar jag förstå grejen. SCUM är ingenting man plöjer igenom, bockar av eller ens låter sig drabbas av och svettas ut genom porerna. Om SCUM lämnar kroppen har man inte fattat vad det är frågan om.
SCUM har inte lämnat Stridsberg. Det blir så tydligt i Medea, hon är precis samma karaktär som Stridsbergs Valerie. Hon vägrar vara ett objekt, helt enkelt för att hon inte är det, det finns inget i hennes kropp som är byggt för att vara ett objekt. Hennes kropp är hennes egen, helt i hennes egen kontroll. Om hennes omgivning tror att hon är galen spelar det ingen roll inuti är Valerie/Medea helt logisk. Varför skulle hon mätas med Big Daddy’s måttstock?
Eller, hon vägrar vara en Daddy’s girl, helt enkelt för att hon inte är det, det finns inget i hennes kropp som är byggt för att vara en Daddy’s girl. Medea är medveten om den kvinnosyn som är gällande och kan utnyttja den (läs: bli knullad) om hon får ut något av det. Det råder ingen skillnad mellan prostitution och sex för varken Medea eller Valerie. Skillnaden som blir extremt tydlig är däremot den mellan könens motiv. Jason kallar Medeas rebelliska personlighet sexig. Då skrattar både Medea och jag. Tänk att vara så bekväm i rollen som Big Daddy att man inte ens kan tänka sig att en rebell är ämnad för något annat än ens egen blick. Det är så patetiskt. Medeas motiv är ett resultat av hennes individuella situation. Jasons motiv är bara ett resultat av hela den patriarkala hierarkin.
Det är därför feministisk kamp är viktig för män också. Män och kvinnor kan inte vara fria individer i det här samhället, bara låsta subjekt och objekt.
Jag skulle tycka att Stridsbergs snarlika porträtt var tröttsamma om det inte vore för att hon är den enda som tar sig an utmaningen att skildra dessa kvinnor. Kvinnorna som har kommit så långt i sin feministiska kamp att de slutat resonera och istället börjat bete sig, slutat kompromissa och börjat svära, supa, älska, mörda för sin egen skull. Därför är Stridsberg den enda SCUMaren här, hon vet att jämställdhet inte ligger i hela lönen, halva makten. Det ligger i rätten i att vara ett subjekt utan att ifrågasätta sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Allright! Bra inlägg! Jag måste tänka lite på det innan jag kan kommentera mera. Men just det där med subjekt och objekt är något jag funderar över dagligen. Ibland känns det som när man för en sekund verkligen INSER att universum är oändligt men livet ändligt och man får som lite kramp i hjärnan. Sen går det förstås över eftersom det knappast är en insikt som människan är byggd för att ha.
SvaraRaderaVilket alltså inte innebär att vi inte är byggda för att inse saker angående subjekt och objekt, men att det ibland kan vara så omvälvande att det KÄNNS så. Förstås.
SvaraRaderaJag läste hos dig om det där också. Och det är ju så lätt att bli ett objekt för andra personers tyckande. Eller, det är så lätt att liksom kuvas av vikten man lägger på andras godkännande.
SvaraRaderaFör att bli ett fritt subjekt måste man antingen vara omedveten om att andra har en uppfattning av en eller så måste man helt enkelt skita i det. Men båda alternativen känns lika svåra.
ok nu är opolitiska P.A. ute och springer igen, och hoppar över att kommentera de iof vettiga centrala delarna i det här inlägget, för att istället barnsligt otåligt fråga:
SvaraRaderavar det nån häftig spektakulär tolkning av deus ex machina-varianten i slutet av pjäsen??
Inte på något sätt. Stridsberg hade dödat den gudomliga halvan av Medea. Jag satt och väntade spänt på drakvagnen men den kom aldrig. Sen kom jag att tänka på den allra första scenen, den var mellan Medea och hennes mor. Morsan gick och hängde upp tvätt. Jag antar att det skulle vara en pik att hon var lika mänsklig som vem som helst.
SvaraRaderaDet jag mest saknade var just det där med Medea, hon fixar sig en tillflykt i originalet som hon aldrig använder. Istället drar hon iväg på sin vagn. Hos Stridsberg fanns varken eller, jag hade velat se Stridsbergs Medea förhålla sig till något liknande. En undanflykt.
man ska alltid ha en drak/orm-vagn i bakfickan som plan-b, det har jag alltid sagt.
SvaraRadera